När en väldigt nära släkting till mig kom tillbaka till jobbet efter semestern var hennes saker borta från kontoret. Hon förstod ingenting. Nycklarna fungerade ju. Skylten satt kvar. Folk jobbade på som vanligt. Det visade sig att företaget försatts i konkurs under hennes ledighet och att ett annat företag köpt upp hela verksamheten. Hon erbjöds en lön 9000 lägre än den hon hade haft. Med mycket sämre arbetstider. Hon funderade faktiskt på erbjudandet, men tackade som tur var nej. Det första hon gjorde var att åka ner på Arbetsförmedlingen och anmäla sig. Sedan började pappersexercisen… Hon omfattas som tur är av den statliga lönegarantin och allt verkar lösa sig smidigt.

Tre veckor efter det som hänt berättade mamma att Min väldigt nära släkting äntligen hade berättat för sina barn att hon var arbetslös. Nu får du säkert en bild i huvudet av mamman som ropar hej då och låtsas gå till jobbet, men barnen sommarjobbar på annan ort så de hade inte märkt något. Jag blev förvånad! Har hon inte berättat? Vad är det för konstigt med det? Alla blir väl arbetslösa någon gång? Det är så lätt för mig att säga. Jag jobbar på en a-kassa och arbetslöshet är för mig varken konstigt eller skamfyllt. Tidigare jobbade jag som handläggare och där stötte jag på allt från studenter till företagsledare. Det är inget konstigt att bli arbetslös. Men. Jag skulle säkert lätt kunna kvala in på floskeltoppen i hur man bör agera när man inte har något jobb längre. När jag tänker efter så kanske det första man vill göra när man fått beskedet inte är att slå på datorn och uppdatera sin Facebook-status till ”Anna är arbetslös. Har du nått jobb till mig?”

I dagens Metro står det även om en undersökning företaget Thank God it’s Monday har gjort. De har frågat 1878 personer som är eller har varit arbetslösa hur det är. Hela 38 procent tycker att det är mycket jobbigt att svara att man är arbetslös när någon frågar vad man jobbar med. Och det är ju inte så konstigt. Vilken är den vanligaste frågan när du träffar någon för första gången? Ja, precis. ”Och vad jobbar du med?” Det allra värsta är dock att familjens ekonomi försämras. 

Med handen på hjärtat. Jag tror att det var väldigt bra för Min väldigt nära släkting att hon blev arbetslös. Hon trivdes inte riktigt. Dessutom är hon så himla driftig så det kommer lösa sig. (Floskel igen!!) Jag hoppas att det löser sig för dig också! 

/Anna Wright, webbmaster och utredare

Alla vill göra nytta...