Den 25 november beslutade riksdagen om en lagändring som innebär att a-kassorna kan bli skyldiga att lämna ut uppgifter om sina medlemmar till SCB. Vilka uppgifter det handlar om är inte helt klart. Lagen är nämligen så öppet skriven så regeringen har fått fria händer att bestämma det. Regeringens syfte med lagen är att den ska kunna få ett bättre beslutsunderlag för utformandet av arbetsmarknadspolitiken

Det har framförts kritik från olika håll när det gäller detta. När självaste lagrådet tittade på förslaget påpekade man att det kunde vara känsligt ur integritetssynpunkt att lämna ut uppgifter om medlemmarna. AEA har också, till riksdag och regering, framfört kritik mot förslaget. Vi är en medlemsorganisation och vi värnar våra medlemmars intressen. Jaha – kan någon då säga – Är det inte bra för medlemmarna med en väl underbyggd arbetsmarknadspolitik? Självklart är vi medvetna om vikten av att det finns bra beslutsunderlag när arbetsmarknadspolitiken, och speciellt arbetslöshetsförsäkringen, ska utformas och vi är i grunden positiva till att medverka i denna process. Men det skulle kännas mycket bättre om vi visste vad regeringen ska använda uppgifterna till och vilka uppgifter som man kommer att vilja ha. I regeringens proposition säger man att det t.ex. kan handla om person- och samordningsnummer, tidpunkter för in- och utträde ur en a-kassa och utbetald ersättning.

Ett argument som kommit upp i debatten är att a-kassorna inte hade några problem att lämna ut uppgifter till Skatteverket när det fanns möjlighet att i deklarationen dra av avgiften för fack och a-kassa. Skillnaden då mot nu, anser vi, är att det då fanns ett tydligt syfte, och vi kunde direkt se nyttan för våra medlemmar. Vilken är nyttan nu? Vad vill regeringen veta om våra medlemmar? Kommer uppgifterna hanteras på ett icke integritetskränkande sätt? Frågorna är många och svaren tyvärr alldeles för få.

Vad tycker du? Är det integritetskränkande att a-kassan ska lämna ut uppgifter om dig?

/Alexandra Oljans Ahlin, Kommunikatör och utredare

Krånglig blankett försenar a-kassa. Så lyder rubriken i dagens DN. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin säger att han har väldigt lite att säga till om eftersom a-kassorna är privaträttsliga föreningar.

Vi på AEA är medvetna om att det kan vara krångligt att ansöka om arbetslöshetsersättning och vi gör allt vi kan för att underlätta för våra medlemmar. När vi handlägger så är vi myndighetsutövare och vi kan inte bestämma hur regelverket ska se ut – det kan däremot Sven Otto Littorin. Riksdagen beslutar om de lagar som ska gälla och i absoluta huvuddelen av de lagändringar som görs så är det regeringen som lagt förslaget. Regeringen har också möjligheter att i förordning göra förändringar. Littorin säger också att de som varit emot en obligatorisk a-kassa nu är svaret skyldiga. Men på vilket sätt hade en obligatorisk a-kassa underlättat? – Där är han nog själv svaret skyldig.

Så, visst har vår arbetsmarknadsminister en del att säga till om. Och krångliga blanketter – ja, vi om några tycker att det är tråkigt att de upplevs som krångliga. Men alla uppgifter som ska fyllas i behövs för att vi ska kunna ge rätt ersättning till den enskilde.

Sen är det självklart vi som a-kassa, utifrån de regler som finns, som ska fixa handläggningen på ett smidigt och rättssäkert sätt. Och vi gör allt för att processen ska bli så bra som bara är möjligt.

Som framgår på vår hemsida arbetar vi nu intensivt för att minska köerna.

/Alexandra Oljans Ahlin, kommunikatör och utredare

Arbetslösheten kan kräva omställning, och det kan vara nog så skrämmande och på gränsen till existentiellt att ställa om inriktningen i livet. Då kanske man behöver vägledning.

Coacher finns för i stort sett varje livssituation. För att nämna några; karriärcoacher, hälsocoacher, inredningscoacher och föräldracoacher. Och arbetslivet är ju en stor del av livet och då måste det ju också finnas – just det, jobbcoacher. I förra veckan skrev man i DN om den växande marknaden för omställningsbolagen och om jobbcoacherna som den yrkeskår som ökar snabbast.

När jag skriver in ordet i Googles översättningsverktyg så får jag flera förslag, bl.a.: vagn, kaross, järnvägsvagn, akterkajuta, tränare, instruktör, turistbuss och privatlärare. Och det är ju lätt att se de uppenbara översättningarna i det här sammanhanget, men även de övriga förslagen får mig att tänka på omställning i arbetslivet. Kanske är det som en resa som man får ge sig ut på, i järnvägsvagn eller kaross. Kanske får man liksom i turistbussen ägna sig åt sightseeing, men denna gång i jobbvärlden. Resan kan bli kort eller lång – kanske som en jordenruntresa. Och när man reser kan man ibland behöva vägledning av en reseledare. Via Arbetsförmedlingen kan man då få hjälp av en jobbcoach. Och nästa år är det dags att sätta sig i akterkajutan för då kommer de nya etableringslotsarna.

Under resans gång finns också vi på AEA här för dig, och på sätt och vis arbetar vi också med omställning - arbetslöshetsförsäkringen är just en omställningsförsäkring, tänkt att ge ekonomiskt stöd under en omställningsperiod.

Har du erfarenhet av omställning i arbetslivet? – berätta för oss!

/Alexandra Oljans Ahlin, kommunikatör och utredare