I går morse annonserade PI:s nyhetssändning att facket tappat rekordmånga medlemmar. Redan då anade jag att det skulle bli fel. Och jag fick tyvärr rätt. Inslaget började med att redogöra för hur många procent som lämnat facket för att strax gå över till att det blivit så dyrt att vara med i a-kassan. Förutom för högavlönade akademiker som har en låg avgift. Men inslaget skulle ju handla om facket och fackets medlemmar. Vad har då a-kassan med det att göra? Tyvärr har väldigt många svårt att förstå att en facklig organisation och en a-kassa är två helt skilda juridiska personer med egna styrelser med eget ansvar. Många väljer att tillhöra både fack och a-kassa medan andra väljer ett av alternativen eller inget alls. Att det sedan finns både starka och ibland naturliga band ändrar inte på kassornas självständighet. För så är det, det är alltid a-kassan som nämns som en biprodukt till facket. Men vi står verkligen på egna ben.  

Eftersom jag helst väljer att tro på att saker och ting blir bra håller jag tummarna för att jag inte ska behöva höra denna typ av sammanblandning i fortsättningen. Men risken finns nog tyvärr så vi får fortsätta att vara ännu tydligare i de kontakter där vi har möjlighet att sprida information.                        

Katarina Bengtson Ekström, Kassaföreståndare AEA

När en väldigt nära släkting till mig kom tillbaka till jobbet efter semestern var hennes saker borta från kontoret. Hon förstod ingenting. Nycklarna fungerade ju. Skylten satt kvar. Folk jobbade på som vanligt. Det visade sig att företaget försatts i konkurs under hennes ledighet och att ett annat företag köpt upp hela verksamheten. Hon erbjöds en lön 9000 lägre än den hon hade haft. Med mycket sämre arbetstider. Hon funderade faktiskt på erbjudandet, men tackade som tur var nej. Det första hon gjorde var att åka ner på Arbetsförmedlingen och anmäla sig. Sedan började pappersexercisen… Hon omfattas som tur är av den statliga lönegarantin och allt verkar lösa sig smidigt.

Tre veckor efter det som hänt berättade mamma att Min väldigt nära släkting äntligen hade berättat för sina barn att hon var arbetslös. Nu får du säkert en bild i huvudet av mamman som ropar hej då och låtsas gå till jobbet, men barnen sommarjobbar på annan ort så de hade inte märkt något. Jag blev förvånad! Har hon inte berättat? Vad är det för konstigt med det? Alla blir väl arbetslösa någon gång? Det är så lätt för mig att säga. Jag jobbar på en a-kassa och arbetslöshet är för mig varken konstigt eller skamfyllt. Tidigare jobbade jag som handläggare och där stötte jag på allt från studenter till företagsledare. Det är inget konstigt att bli arbetslös. Men. Jag skulle säkert lätt kunna kvala in på floskeltoppen i hur man bör agera när man inte har något jobb längre. När jag tänker efter så kanske det första man vill göra när man fått beskedet inte är att slå på datorn och uppdatera sin Facebook-status till ”Anna är arbetslös. Har du nått jobb till mig?”

I dagens Metro står det även om en undersökning företaget Thank God it’s Monday har gjort. De har frågat 1878 personer som är eller har varit arbetslösa hur det är. Hela 38 procent tycker att det är mycket jobbigt att svara att man är arbetslös när någon frågar vad man jobbar med. Och det är ju inte så konstigt. Vilken är den vanligaste frågan när du träffar någon för första gången? Ja, precis. ”Och vad jobbar du med?” Det allra värsta är dock att familjens ekonomi försämras. 

Med handen på hjärtat. Jag tror att det var väldigt bra för Min väldigt nära släkting att hon blev arbetslös. Hon trivdes inte riktigt. Dessutom är hon så himla driftig så det kommer lösa sig. (Floskel igen!!) Jag hoppas att det löser sig för dig också! 

/Anna Wright, webbmaster och utredare

Alla vill göra nytta...

Som jag skrev i våras så sökte Glenn Hysén a-kassa. I juli fick han jobb på Unibet som företagets ansikte utåt enligt Expressen. Tänk om alla hade samma möjligthet som Glenn. Jag tror att det skulle vara mycket enklare att få jobb om man fick vara med i en artikel i tidningen där man berättar att man söker nytt jobb. Men nu är det tyvärr inte så. Men försök hitta andra vägar än de vanliga. Och först och främst - berätta att du är arbetslös och söker jobb! Just nu är du tyvärr inte ensam.

/Anna Wright, webbmaster och utredare

På väg till jobbet i morse läste jag Rickard Bransells kolumn i Metro. Rubriken lyder ”A-kassa? – Nej tack.” Nu vet jag inte vilken a-kassa han är medlem i, men jag hoppas innerligt att det inte är AEA (ännu). Rickard blev arbetslös i våras och det verkar tyvärr som om han ännu inte fått någon ersättning. Som tur är har han sparade pengar för ett par månaders räkningar och föräldrar som ställer upp med lån. Han avslutar kolumnen med att han ska skaffa sig ett reservkonto nästa gång han får jobb och att han ska gå ur a-kassan.

Jag förstår känslan! Man känner sig totalt utelämnad till systemet och vet inte vad man ska ta sig till. Fast när man tittar på det närmare så är nog inte Rickards idé så himla bra i alla fall. Om man skulle sätta in sin medlemsavgift på ett konto så skulle man spara 1080 kronor om året (beräknat på vår avgift). Utan att gå in på detaljerade uträkningar tar det inte så lång tid att förstå att det skulle ta lång tid att spara ihop till ett hyfsat reservkonto för a-kassan. Samma sak gäller även om man är med i en a-kassa med högre avgift än AEA.

Så Rickard – har du en högskoleutbildning så hoppas jag att du går med i AEA. Vårt mål är att du ska ha dina pengar inom 31 dagar.

/Anna Wright, webbmaster och utredare AEA

En regnig dag för några veckor sedan rotade jag runt i morfars gamla saker på landet. Hittade 40-talets motsvarighet till vårt arbetsgivarintyg i en låda. Vi behöver uppenbarligen fler uppgifter idag - men helt olikt är det ändå inte.

/Anna Wright, webbmaster