I januari skrev jag om att a-kassan skulle bli en valfråga, och det tror jag fortfarande att den blir. Men i lördags meddelade Sven-Otto Littorin att alliansen inte kommer att driva frågan om obligatorisk a-kassa, de övriga allianspartierna håller dock inte med. Littorin efterlyser en bredare samsyn, över blockgränserna. Kanske blir frågan om frågan ska drivas en valfråga!?

Om inte obligatoriet blir föremål för debatt så finns det fortfarande stoff för att partierna ska kunna hålla a-kassediskussionen vid liv. Jag förmodar att det blir en hel del prat om bl.a. medlemstapp, avgifter och ersättningsnivåer.

Åter till frågan om obligatorisk a-kassa – vad tycker du? Ska arbetslöshetsförsäkringen vara obligatorisk? Om ja - ska den då administreras av en statlig myndighet eller som nu av medlemsorganisationer?

/Alexandra Oljans Ahlin, kommunikatör och utredare

IAF:s senaste medlemsstatistik visar att a-kassorna har fått fler medlemmar, 34 500 på ett år. Och hela 27 000 av dem har sökt sig till AEA.
En del är återvändare, en del nya. Vi är i dag den billigaste a-kassan*, säkert har det spelat roll, men hur stor roll? 

Varför tror du att fler väljer att bli medlemmar? Är det oro för risken att bli arbetslös? Eller är det kostnaden för att vara med - om det är billigt tar jag mig råd.
Och varför ökar akademikernas a-kassa mest? Har akademikerna blivit mer osäkra på sin ställning på arbetsmarknaden?
Vad tror du?

/Alexandra Oljans Ahlin, kommunikatör och utredare

*AEA och Finans och Försäkringsbranschens a-kassa kostar 90 kr/mån.

”Vem ska man tro på tro på tro på när, tro på när allt är så här.” Så sjöng DiLeva för ganska längesen men frågan känns ständigt aktuell. Försäkringskassans första rapport säger att 73 procent har fått lägre ersättning i januari än vad de fick som sjukskrivna. Visserligen är det en del preliminära utbetalningar men de som hittills fått lägre ersättning har faktiskt fått mindre att leva på under januari. Det är inte alltid säkert att den retroaktiva ersättningen känns som en tillgång när räkningar ska betalas och pengar saknas. Särskilt inte när man inte vet hur mycket extra som kommer att betalas ut.

Sven Otto Littorins svar på dessa siffror att de är fel helt enkelt. Stämmer inte med deras bedömning. Inte så förvånade kanske, har man lovat något så vill man väl backa upp det. Frågan är bara hur bedömningen egentligen ser ut och vet han hur verkligheten ser ut för de tidigare sjukskrivna nu arbetslösa?

Det skulle vara bra om alla som vill och kan jobba får möjligheten att jobba. Och att stå till arbetsmarknadens förfogande är ett steg på vägen. Det skulle också vara bra om alla fick individuell hjälp utifrån de egna förutsättningarna på den vägen.Försäkringskassan är försiktig och vill inte dra några slutsatser ännu. Det vill inte Littorin heller. Jag undrar verkligen vad utfallet blir av detta, det gör kanske också de 14 300 som utförsäkrades vid årsskiftet.

Nu finns det svart på vitt hur integrationen i arbetslivet ser ut i Sverige. Jag var på ett seminarium med Saco och Svenskt Näringsliv igår där de presenterade en gemensam rapport på i vilken mån första generationens invandrare får arbete i Sverige. 30 procent av dem som varit i Sverige kortare än två år arbetar. Av dem som levt här mer än 20 år är 70 procent sysselsatta. Motsvarande siffra för dem som fötts i Sverige är 80 procent.

Högst sysselsättningsgrad har inrikes födda män och lägst har utrikes födda kvinnor. Är någon förvånad? Svenskt Näringsliv ser de höga ingångslönerna som ett hinder för att anställa invandrare och unga och att de höga lägstalönerna gjort att enklare jobb, till exempel tvätterier, försvunnit från Sverige. Anna Ekström från Saco pratade om vikten av att inte ställa mer än nödvändiga språkkrav (man måste inte tala svenska utan brytning), att öka Arbetsförmedlingens specialisering, att bygga nätverk genom mentorskap och att tydligt motverka diskriminering. 

Vad tror du är skälen till att arbetsgivare inte anställer invandrare och vad kan man göra åt det?

I går överlämnade de tre ordförandena för SACO, TCO och LO 120 000 namnunderskrifter till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin med krav om höjt tak i a-kassan.

Ibland möts vi av missuppfattningen att man får 80 procent av sin inkomst när man blir arbetslös, att det är de 80 procenten som är taket. Men det finns alltså ett tak uttryckt i kronor, i dag är det taket 18 700 kronor. Det innebär att om du tjänar 18 700 kronor eller mer så får du den högsta dagpenningen, som är 680 kronor. Om man är helt arbetslös blir den maximala ersättningen före skatt 14 960 kronor (5 dagar/vecka, i snitt 22 dagar per månad). Efter de första 200 dagarna sjunker kompensationsnivån till 70 procent, då ska du ha tjänat minst 21 371 kronor för att fortsätta få den högsta dagpenningen ytterligare 100 dagar. Taket har varit detsamma i snart 8 år.

 Kanske är det här en av de enklare reglerna att förstå i vårt annars rätt så komplicerade regelverk. Eller vad tycker du?

 Sven Otto Littorin sa vid överlämnandet att han inte kunde inte lova någon höjning i närtid och att närtid för honom var flera år. Det skulle helt enkelt kosta för mycket.

 Vad tycker du i denna fråga? Ska taket höjas? Hur mycket?

 /Alexandra Oljans Ahlin, Kommunikatör och utredare

Att arbetslöshetsförsäkringen kommer att vara ett hett ämne inför årets riksdagsval är inte så svårt att lista sig till. Partierna börjar formera sig och senast var det Socialdemokraterna som på DN debatt beskrev hur man vill förändra arbetslöshetsförsäkringen. Här på AEA följer vi med spänning debatten eftersom de politiska besluten påverkar våra medlemmars rätt till ersättning och vårt sätt att arbeta. Som organisation har vi inga åsikter om politik och politiker men de har många åsikter om oss. Politiken omsätts i praktik som sedan påverkar vårt arbete – vi är en opolitisk politiskt styrd organisation.

Vi ser framför oss en vår och sommar då våra frågor kommer att stötas och blötas.

Vilken fråga tror du kommer att bli mest stött och blött?

/Alexandra Oljans Ahlin, Kommunikatör och utredare

I går lyssnade jag på riksdagsdebatten om arbetsmarknadspolitiken. Riksdagsledamöterna refererade till olika siffror över arbetslösheten. Hur många är i arbete nu jämfört med hösten 2006 då alliansregeringen tog över styret? Hur många är långtidsarbetslösa? Hur ser ungdomsarbetslösheten ut? Hur mycket pengar lägger man på att skapa arbeten? Har satsningen på jobbcoacher varit lyckad? Hur får man människor som haft sjukersättning att komma i arbete?

Många frågor – lite olika svar beroende på om man är i regering eller i opposition.

Vem vill vara arbetslös? – frågade en av ledamöterna. Jag minns inte om han fick något svar, men där borde väl alla vara rörande ense. En fråga – ett svar. Eller?

Ingen vill väl vara arbetslös!? Vår erfarenhet av kontakter med våra arbetslösa medlemmar är att det man mest av allt vill är att få ett arbete. Att få tillhöra en arbetsgemenskap och få uppskattning för sin arbetsinsats är för de allra flesta helt avgörande för den egna självkänslan.

Vad tror du – finns det personer som vill vara arbetslösa?

/Alexandra Oljans Ahlin, Kommunikatör och utredare

Så har Littorin sagt det igen – att a-kassorna är oförmögna att klara av sitt uppdrag, att de inte klarar av att betala rätt ersättning i rätt tid. Senast för dryga två veckor sedan sa Littorin att personalen på a-kassorna sliter och jobbar och att ingen skugga skulle falla över dem.

Piska eller morot? Vad brukar funka bäst? Kanske både och?

Här på a-kassan är vi just nu väldigt uppmärksamma på hur piskan viner runt omkring oss, trycket på oss från omvärlden är tufft! Och visst känner vi press på oss att visa och bevisa att vi kan det här, att vi klarar vår uppgift. Vi gör allt vi kan för att förbättra situationen.

Men vi har i alla fall ett jobb! Om trycket på oss är stort så är det ingenting mot vad det är för dem som inte har ett jobb, inte får lön från en arbetsgivare, för dem som är beroende av våra arbetsinsatser.

Vi vill inte vara några gnällspikar, vi vill inte säga: vad var det vi sa. Vi vill inte framstå som fyrkantiga byråkrater som bara ser problem och inte möjligheter. Visst finns det problem men det finns också många möjligheter. Vi tycker att en socialförsäkringsutredning är jättebra – och vi finns här för att bolla olika möjligheter!

Förutom att vädret är som en enda stor skugga så känner vi också av skuggan från a-kassedebatten. Jag vill inte gå med håven...men lite morötter vore gott!

Känner du av piskan eller får du morötter?

/Alexandra Oljans Ahlin, Kommunikatör och utredare

Den 25 november beslutade riksdagen om en lagändring som innebär att a-kassorna kan bli skyldiga att lämna ut uppgifter om sina medlemmar till SCB. Vilka uppgifter det handlar om är inte helt klart. Lagen är nämligen så öppet skriven så regeringen har fått fria händer att bestämma det. Regeringens syfte med lagen är att den ska kunna få ett bättre beslutsunderlag för utformandet av arbetsmarknadspolitiken

Det har framförts kritik från olika håll när det gäller detta. När självaste lagrådet tittade på förslaget påpekade man att det kunde vara känsligt ur integritetssynpunkt att lämna ut uppgifter om medlemmarna. AEA har också, till riksdag och regering, framfört kritik mot förslaget. Vi är en medlemsorganisation och vi värnar våra medlemmars intressen. Jaha – kan någon då säga – Är det inte bra för medlemmarna med en väl underbyggd arbetsmarknadspolitik? Självklart är vi medvetna om vikten av att det finns bra beslutsunderlag när arbetsmarknadspolitiken, och speciellt arbetslöshetsförsäkringen, ska utformas och vi är i grunden positiva till att medverka i denna process. Men det skulle kännas mycket bättre om vi visste vad regeringen ska använda uppgifterna till och vilka uppgifter som man kommer att vilja ha. I regeringens proposition säger man att det t.ex. kan handla om person- och samordningsnummer, tidpunkter för in- och utträde ur en a-kassa och utbetald ersättning.

Ett argument som kommit upp i debatten är att a-kassorna inte hade några problem att lämna ut uppgifter till Skatteverket när det fanns möjlighet att i deklarationen dra av avgiften för fack och a-kassa. Skillnaden då mot nu, anser vi, är att det då fanns ett tydligt syfte, och vi kunde direkt se nyttan för våra medlemmar. Vilken är nyttan nu? Vad vill regeringen veta om våra medlemmar? Kommer uppgifterna hanteras på ett icke integritetskränkande sätt? Frågorna är många och svaren tyvärr alldeles för få.

Vad tycker du? Är det integritetskränkande att a-kassan ska lämna ut uppgifter om dig?

/Alexandra Oljans Ahlin, Kommunikatör och utredare